Novellen Irene med i senaste numret av Brev från Cosmos

I senaste numret av Brev från Cosmos finns ett bidrag med från mig. Irene heter novellen och den är första av sitt slag i en efter-halvapokalypsen sf-värld. Världen i sig har ännu inget namn men jag är själv nöjd med både novellen och världen och planerar att spinna vidare på andra noveller i samma värld, lite i likhet med Steampunk Misfits världen jag skriver noveller om. Första uppföljande novellen är redan färdigställd.

Den som är sugen på att läsa Irene hittar Brev från Cosmos tidsskriften gratis för nedladdning här: https://clubcosmos.net/brev.php

 

Mycket nöje!

 

Konsten att rädda sitt skinn

Idag anlände en låda med pocketböcker. Konsten att rädda sitt skinn, en humoristisk roman i serien Den ofrivillige hjältens handbok  har luft under vingarna. Den ser supersnygg ut! Nu ska den hitta sin väg till några väl valda recensenter, innan den på riktigt flyger in i butiker och gemene man och kvinnas vardagsrum.

Jag hoppas den blir varmt mottagen, för i min mening finns det ett hål på den svenska fantasyscenen inom kategorin lättsam/humoristisk fantasy. Kanske kan de tokiga kvasihjältarna i den här boken hjälpa upp och kröka en och annan läpp till ett leende?

Äntligen!

Nu är jag slutligen färdig med sista redigeringen av Société Der Schmetterling (även om det inte längre är bokens titel…) och jag lutar mig tillbaka och drar ett långt skönt andetag. Jag är faktiskt nöjd. Man kan alltid bli mer nöjd och kan alltid redigera ytterligare en gång, men nu har manuset genomlidit allt från testläsare och extern lektörshjälp till fler omskrivningar och redigeringsvändor än jag orkat hålla koll på. Och jag tror att det faktiskt flyger nu. Dags att skicka till förlag … 🙂

 

Nytt år – nya visioner

För Ett år sedan postade jag följande om mina ambitioner för 2016.

”Jo, jag tänker på att jag skulle vilja komma i mål med Société Der Schmetterling. Och så tänker jag att jag skulle vilja skriva ett par noveller till om Dr Post Mortem, kanske sikta på att ha sex färdiga noveller in alles vid årets slut. Och sen vill jag vara med i ett par novelltävlingar, två-tre stycken känns lagom. Och slutligen känns det som att det är dags att fatta pennan och fundera på allvar vilket nästa romanprojekt ska bli, ta tag i det.”

 

Så dags för lite uppföljning. Hur blev det då? Jo, det blev ett produktivt år tycker jag, även om man alltid vill hinna med mer. Det blev 2.5 fler noveller om Steampunk Misfits (som de nu kallas), så just nu ligger jag på 5,5. Halvvägs till en novellsamling ungefär. Ett par novelltävlingar hanns också med, men inget första pris i år (än iaf …). Den största delen av arbetet har lagts på tre romaner. De sista Änglarna, som kom ut i nyutgåva under våren, Société Der Schmetterling som fortfarande är under redigering, och sedan Korpens Löfte som är helt nytt material och är ute hos provläsare i skrivande stund. Rätt hyfsat nöjd ändå tycker jag mig ha lov att vara.

 

Så vilka är ambitionerna inför 2017? Jo, det var väl just det. Jag vet inte. Jag vill se Société Der Schmetterling i tryck (Men det blir förmodligen under annan titel) och jag vill färdigställa Korpens Löfte. Förmodligen kommer det stjäla alltför mycket tid, men om det mot förmodan blir någon tid över, så skulle jag vilja spendera den antingen på någon till novell om Steampunk Misfits, eller någon speciellt lockande novelltävling. Och så är jag sugen på att påbörja fortsättningen på Korpens Löfte, kanske mot årets slut – I synnerhet om provläsarna kommer tillbaka med drivor av lovord 🙂

Mycket, mycket att välja på. Kanske får planera in lite heltidsförfattande även i år …

 

God Jul!

Julen är en tid för ro. Eller ska vara i alla fall, för tiden innan jul är väl snarast det omvända. Jag har haft en underbar julhelg och många långa stunder att samla energi inför det nya året. Provläsningen av Korpens löfte är ännu pågående och jag hoppas få feedback i januari. Det ska bli mycket spännande. Under skrivandet kändes det periodvis som en fantastisk story med djupa karaktärer, i andra stunder tvekade jag på mig själv och det jag skrev. Jag känner igen det, det händer varje gång jag skriver. Först när man får höra vad läsarna tycker kan man känna sig säker, även om man med varje omarbetning får aningen bättre känsla för sin skapelse. Nu önskar jag alla mina läsare en fortsatt rofylld helg och hoppas ni får möjlighet att träffa någon ni tycker om.

 

Lars Wilderäng – Stjärnklart : Vilken pärla!

Efter en del funderingar kom jag tidigare i år fram till att det känns fel att som författare, på min blogg, recensera mina kollegor, i synnerhet de svenska. Mest i de fall man inte tycker om boken. Men om man inte tillåter sig skriva om böcker man ogillar kan man lika gärna hoppa över, det måste kunna gå åt bägge håll, så att säga.

Men nu blir det ett undantag – på den positiva sidan, för jag avslutade just Lars Wilderängs – Stjärnklart, och vilken grym bok! Det var helt ärligt länge sedan en bok kröp in under skinnet på mig på det sätt som den här gjorde. En väldigt spännande blandning av dramaturgi och ”fakta” som gjorde läsupplevelsen levande och historien kändes äkta och berövad alla former av heliga kor. Ingen går säker. 🙂

Ska köpa fortsättningen så fort jag kan.

 

 

Råmanus för Korpens Löfte färdigt

Då var första manus för fantasyromanen Korpens Löfte färdigt. Det är den preliminära titeln på första delen av Profetian om den döende världen. 188 200 ord ligger den på vilket är en helt ok längd i mina ögon. Nu delas den ut till de första provläsarna och sedan kommer jag att invänta deras tankar med spänning. Sen är det väl ett par redigeringsvändor kvar ovanpå det, men likväl ett viktigt steg. Skål!