Så … då har dammet lagt sig. Två veckor sedan Svenska mässan öppnade dörrarna för landets författare och litteraturintresserade, och visst blev det en bokfest. Jag var ju där med härliga Mörkskogen-gänget och vi hade ett späckat schema där vi turades om att befinna oss i montern respektive uppleva mässan.
Det finns mycket att ta med sig. Jag var där från fredag till söndag och fredagen hade knappt hunnit bli varm innan jag blev intervjuad av två trevliga reportrar från Fantasykanalen. Trots medioker mediaträning (läs fullständigt icke-existerande = noll) så lyckades jag hålla mig från att helt tappa tråden, även om jag i efterhand kom på både det ena och andra som jag tyckte kunnat sägas smartare eller bättre. Ja, ja, sånt är livet.
Att träffa nya och gamla läsare är kanske mässans höjdpunkt. Dessa möten är de som ofta etsar sig kvar som starkast. Som Rickard som skickade sin bror för att få tag på sista delen i Symfonin, eller Victoria som kom med andan i halsen, glad över att jag inte hunnit lämna montern än. Eller Mathias som läst mina humorböcker och nu ville ha sista delen i Symfonin. Eller de glada unga männen som jag träffade på Comiccon och som nu kom förbi i grupp igen, så entusiastiska att de övertygade en främmande som stod och bläddrade i böckerna att han bara måste läsa Symfonin, eller Carina som väntat tills serien var färdig med att börja läsa … eller Håkan som troget recenserat alla mina böcker … eller .. eller … Så många namn och ansikten. Så härliga möten.
Andra författare träffade jag i mängder. Till exempel som här där jag fick mig ett signerat exemplar av Wilderängs senaste roman.
Och man kan aldrig bli så klok att man inte kan lära sig nya saker, så när jag fick tiden lyssnade jag till vad andra hade att säga i paneler eller personliga möten.
Så hur ska man summera? Jag vet inte riktigt för det var maxat med roligheter. Kanske går det inte att summera bättre än: Vi ses igen 2024 🙂
Mattias Kuldkepp 